Nerikes Allehanda Kultur & Nöje 2004-09-30

JÄRNBOÅSKONSERT MED RYMD OCH ATMOSFÄR

Konsert
Jakob Lindberg

Järnboås kyrka 28/9

(fyra stjärnor)

Nyligen lyssnade jag på en nyutkommen, mycket fin cd: ”Vivaldi; complete lute music” (BIS), där lutan trakteras av Jakob Lindberg, en av världens främsta på detta urgamla instrument och numera eftertraktad solist världen runt (till vardags är han professor i luta vid Royal College of Music i London).

Honom skulle jag vilja hör live! Tänkte jag - och kort därefter får jag oväntat denna möjlighet: i tisdags framträdde han i Järnboås kyrka, i en konsert inriktad på engelsk 1600-talsmusik och tillsammans med en handplockad ensemble bestående av sångare och musiker med tidstrogna instrument (Göran Danielssons Londontillvekade 1600-talsgamba kanske Purcell lyssnade till!)

Järnboås kyrka (i en bygd som hör till Bergslagen allra vackraste, med välhållna bergmansgårdar och hävdad åkermark) bjuder på förnämlig akustik. Kyrkan färdigställdes för övrigt samma år som Henry Purcell kom till välden 1659.

Den nyligen bildade Jernboåsen kammarmusikförening har förutsättningar att med tiden skapa ett kammarmusikaliskt shangri-la i denna gamla kulturbygd längs Rastälvens lopp. Att döma av generalprogrammet är ambitionerna väldiga. Här ska det bjudas kammarmusik året om och både världsartister och traktens musiker och musikintresserade skall involveras.

I likhet med flera andra nutida musiker inom genren klassiskt började Jakob Linberg med att spela pop. Det var 60-tal och Beatles och Lindberg spelade som så många andra gitarr. Därefter har det burit iväg långt bakåt i musikhistorien….

Vid tisdagskvällens konsert spelade han faktisk också gitarr, barockgitarr, med rivigt ackordspel: men sådan förekom även i det elisabetanska England, försäkrade han publiken.

Programmet, betitlat ”Ljufliga toner af kärlek”, Air and dialogues, från Dowland till Purcell”, bjöd på växlingsrik och väl framförd musik (låt vara vissa teatrala tendenser som nog bättre skulle passa i mer intim salongsmiljö). De båda sopranerna Helena Ek och Philippa Hyde sjunger i världsklass: faktum är att den senare med sin fylliga konturskarpa sång påminner en del om Christina Högman. Helena Eks stämma är mera rank, i stil med Emma Kirkbys.

Göran Danielsson och Louise Agnani spelade gamba och sångaren Henrik Björk (bas) gjorde fina insatser i exempelvis Morellis ”To be or not to be”.

Jakob Lindbergs auktoritet på luta illuminerade hela konserten: lystern och exaktheten i hans spel är påfallande.

Ensemblen förmådde skapa rymd och atmosfär kring den skira musik som dominerade, med kompositioner även av Matthew Locke, John Blow och Robert Johnson. I synnerhet Matthew Locke skrev starkt suggestiva kompositioner: mörkt förföriska, litet i stil med Purcells meditativa fantasior

Björn Gustafsson