Från Järnhantering till hantverksmarknad och sedan ett år tillbaka också en bygd med kammarmusikverksamhet. Det handlar om Järnboås, Nora kommuns nordligaste utpost. En bygd med runt 700 invånare utspridda i flera små byar. Till Järnboås flyttade paret Ann Forsell och Thomas Olofsson för tre år sedan. En pensionärstid i Bergslagen väntade i den stora faluröda bergsmansgården ”Jernboåsen” intill kyrkan. Men det musikaliska paret kunde inte hålla sig från musiken. Snart hade de hittat likasinnade i bygden och för ett år sedan hade Järnboås fått en kammarmusikförening. En förening som lyckas dra musiker av världsklass till den lilla vita kyrkan.
Järnboås, fredagkväll i maj: Det 40 centimeter höga podiet byggdes på förmiddagen. Stora Nora kyrka lånade välvilligt ut det till lilla Järnboås kyrka.
Nu ser publiken musikerna alldeles perfekt, säger Thomas Olofsson och visar i nästa stund upp de professionella notställen på podiet.
Alldeles ljust och försomrigt slumrande väntar den lilla vitmålade Bergslagskyrkan från 1600-talet på att fyllas av musik om några timmar. Med samma enkelhet som på scenen har kyrkvaktmästare Leif Bergström smyckat kyrkbänkarnas ena kortsida med små buketter gulsippor. Nu sistaminuten-kontrollerar han och Thomas att ljuset funkar.
Vi hade bara levande ljus vid de första konserterna, men så fort en av musikerna tog ett steg fram för att berätta om ett stycke, så doldes ansiktet i mörker, berättar Thomas.
Den här kvällen får de kungliga filharmonikernas blåsarkvintett lysas upp av lätt elektrisk belysning, levande ljus och förstås solinsläppet från kyrkfönstren i väster.
Viss ja, kandelabrarna, utropar Thomas plötsligt. Jag måste hem och hämta dem.
Ann Forsell håller ett vakande öga ut mot den öppna kyrkporten och landsvägen utanför kyrkogården. Nu kommer de!
Ur en röd falmiljebuss kliver fem män. Några av Sveriges främsta blåsare har kommit till Järnboås.
Direkt från Stockholm kommer de fem yrkesmusikerna med instrument i ena handen och väskan med kostymen i den andra för att ge en konsert med verk av György Ligeti, Antonin Reicha och Carl Nielsen.
Ni kan byta om i sakristian, säger Thomas efter att ha skakat hand med alla.
Snart sitter de fem på scenen för en kort repetition och de fem blåsinstrumenten leker runt i kyrkans luftrum.
Jag hälsar er alla välkoma och vill tacka för att vi får vara i detta vackra kyrkorum, säger Thomas till de dryga 80 personerna i kyrkbänkarna och så tar musiken över de församlades sinnen. (ingen linje nedan)
De fem sittande männen orsakar så mycket rörelse och ljud att publiken nästan hypnotiseras. Det spritter, väser, sjunger och dånar. Männen gungar och svänger rytmiskt och självupptaget med överkropparna.
Allt belyst snett bakifrån av försommarens strålar som trängt sig igenom de blåsta och blyinfattade kyrkfönstren i västra delen av byggnaden.
Lite abrupt kommer pausen och publiken går sakta och småpratande ut ur kyrkan för att hämta andan och sträcka på benen ute på kyrkogården.
Nu har solen gått ned och mygg och knott gör sig påminda.
Alla blåsares drömstycke avslutar kvällens konsert: Carl Nielsens kvintett opus 43. Extranummer i form av Tango Jalousie och sedan får musikerna ta emot rosor från styrelseledamot Ingrid Högström.
Men än är det inte slut på kvällen. En stor del av publiken knallar vant vidare en bit bort på landsvägen hem till herrskapet Forsell-Olofsson. Det bjuds på dryck och tilltugg. Och framför allt ges tillfälle till snack med musikerna. De kommer naturligtvis några minuter senare, ombytta till jeans, skinnkavajer och munkjackor. Kom med upp, säger Thomas till några av musikerna och gästerna. Ni måste se var det är vi har de mindre föreställningarna.
De försvinner en trappa upp för att se det stora rummet med flygeln och den stora svarta och kristallklädda bergsmanskronan.
Snart har gäster och musiker lämnat Jernboåsen för att i bil ta sig hem. Till Ställdalen i norr eller Kumla i söder.
Text: Marita Johansen
Ann Forsell hade precis fyllt 65 när hon och maken Thomas Olofsson lämnade Enskede och flyttade till den gamla bergmansgården Jernboåsen i Järnboås.
Det var en ren tillfällighet att vi hittade huset, berättar Ann. Jag läste en annons och eftersom vi redan hade en jaktstuga i kloten, visste vi att vi trivdes i Bergslagen.
Båda har hela sina verksamma liv arbetat med musik i någon form. Musikdirektörer blev de vid musikhögskolan i Stockholm. Ann studerade opera och musikal vid statens scenskola i Malmö och Thomas läste musikforskning vid Uppsala universitet.
Ann jobbade som sångerska på scen och estrad och parallellt som sångpedagog.
Thomas har solistdiplom på flöjt, men hamnade snabbt som presentatör på radio. Sedan sökte televisionen efter folk. Thomas blev tv-producent och musikchef. Efter 20 år på tv blev det fem år på Rikskonserter och de sista tio åren innan han gick i pension frilansade Thomas framför allt i Tyskland. Paret har två vuxna döttrar.
Det var med andra ord inte så konstigt att planer på en kammarmusikförening snart kom att väckas i det nya hemmet Jernboåsen. Paret Forsell-Olofsson hittade snabbt likasinnade i byn och för ett år sedan arrangerade föreningen sin första konsert.
Marita Johansen