Nerikes Allehanda Kultur och nöje 2006-03-10



PÅ TURNÉ MED TVÅ TON I BAGAGET

Killinggängets favoritsextett kommer till Järnboås kyrka i kväll, med solisten Tora Thorslund och ett uruppförande i bakfickan.

- Det är ett äventyr att möta folk, speciellt att se reaktionerna hos förstagångslyssnarna, säger Leif Karlsson i Kroumata.

Leif Karlsson är en av de tre medlemmar i sextetten Kroumata som varit med ända sedan starten 1978. I snart 30 år har ensemblen etablerat sig i musikvärlden, och samtidigt hittat en publik till sin musik.

- Det är inte alls givet att många ska fastna för den moderna klassiska musiken, men med idogt arbete har vi lyckats, menar Leif.

Johan Silvmark kom med som 20-åring 1983-84 och säger att Kroumata har ett uppdrag om att verka så mycket som möjligt i Sverige och sprida svensk musik utomlands.

- Det är ingen uppoffring från vår sida för vi tycker att den svenska musiken är mycket bra, säger Leif.

Både Leif och Johan pratar om hur spännande det är att kunna möta nya kompositörer och diskutera om vad han ska skriva. Kroumata får ofta specialskrivna stycken från moderna kompositörer.

När det gäller slagverksmusik finns det bara modern musik. De tidigaste styckena är från 1930-talet. Därmed inte sagt att de blev väl mottagna när de kom, snarare sågs de som skandaler. I dag är det inte alls lika lätt att orsaka skandaler – det som kvällstidningarna skriver efter varje melodifestival är ingenting i jämförelse.

Kroumatas huvudkvarter är gamla biografen Capitol på S:t Eriksgatan i Stockholm.

-Alla är delaktiga och har olika ansvar, allt från att köpa instrument till glödlampor. Vi köper hellre instrument så det är lite mörkt här och var. För oss är det inte märkligt att kombinera det konstnärliga med allt det andra, menar Johan.

Johans uppgift är att arkivera noter. Kroumata har en av världens största samlingar med cirka 3000 titlar. Leif berättar att två i ensemblen jobbar med att få fram rätt instrument till utlandskonserterna.

- När vi spelar i Sverige spelar vi helst på våra egna instrument, men utomlands gäller det att få fram det bästa som går. Det kan bli litet knepigt stundtals eftersom alla instrument har olika  klanger och standarder. Tonsättaren skriver ofta utifrån de instrument och ljud vi har och ibland kan vi inte nå upp till det önskade resultatet. Men det kan bli spännande lyckträffar som i Asien där vi fick trevliga naturtrummor. Det är ett lotteri, och ibland måste man använda all sin fantasi för att få det att bli rätt.

Slagverk är flera sorters instrument, cymbaler och trummor, vibrafoner, marimbor, träblock med mera, men medlemmarna specialiserar sig inte på ett visst instrument.

- Alla måste hålla sig ajour på samtliga instrument, för man vet aldrig på förhand hur kompositören tänkt sig de olika stämmorna, säger Leif.

En marimba är inget instrument man stoppar i en gigbag och bär på ryggen. Inför konserten i Järnboås har arrangören enligt egen utsago ”engagerat byns fyra starkaste karlar” för inlastningen.

- Vi reser med en lastbil om 45 kubik lastad med två ton instrument. I Simrishamn härom veckan hade det inte framgått vilken mängd det handlar om så det var några äldre gentrlemän där som fick ett riktigt gympass vid inlastningen, skrattar Leif.

Sextetten kompletteras av Roger Bergström, Anders Holdar, John Eriksson och Anders Loguin som på denna turné är tjänstledig och ersätts av vikarien Ulrik Nilsson. Under åren har Kroumata haft ett par medlemsbyten, senast 2000.

Hur fungerar det när ni tar in en ny medlem eller vikarie?

- Det är en känslig process. Vi kan inta ta in vem som helst bara för att de musikaliskt är kapabla att spela. Man måste fungera socialt i ensemblen och kanske kunna tillföra något nytt. Vi har aldrig haft provspelningar utan funderat på vem vi vill arbeta med. Musikervärlden är inte så stor i Sverige och ännu mindre inom slagverksmusiken, men de byten vi har gjort har varit väldigt bra, säger veteranen Leif och berättar vidare om hur Kroumta jobbar med repetitioner:

- Vi har en oskriven lag om att det inte går att komma till repetitionen utan att kunna sin egen stämma. Då blir det ett jäkla liv! När vi får partituret delar vi upp stämmorna och så får man lära sig på egen hand. När vi sen spelar tillsammans handlar det mera om att hitta en gemensam klangfärg på verket.

Kroumata gör uppskattningsvis 40–50 konserter per år i allt från kyrkor till reguljära konsertlokaler. Leif menar att det är viktigt för dem att blanda spelplatser. Johan konstaterar dock att de mest spelar utomlands och att det är en fråga om pengar.

- Det är dyrt att transportera oss, och man måste få ihop en budget för att kunna spela. 1984 var vi tvungna att göra en sjuveckorsturné i USA för att få det att går runt. Nu kan vi åka över och bara göra enstaka konserter.

Leif berättar om tjusningen med turnerande: - Det är alltid roligt att se förstagångslyssnarnas upplevelser av musiken. Vi är sex stycken och spelar på ett hundratal instrument, och kan på förhand upplevas som väldigt bullriga, men sanningen är att vi även kan spela nästan ohörbart svagt och på det viset skiljer sig vår musik från den melodiösa kammarmusiken.

När Kroumata spelar på festivaler ”beställer” arrangören programmet.

- På festivaler är det alltid så, säger Johan. Det finns ett programråd som till exempel bestämmer att en viss tonsättare ska hamna i fokus. Det är inte ofta vi spelar samma konsertprogram. Till den här turnén har vi valt programmet själva, det är inte så ofta det händer.

Konsertprogrammet spänner från 1942 till 2006, från John Cages ”Credo in US” till Erik Peters ”Endings” som uruppförs. Trumpet solisten Tora Thorslund medverkar på Anders Eliasssons ”Kimmo”och bland de övriga verken finns ett skrivet av trumslagaren Morgan Ågren.

- Morgans stycke är ganska rakt och tydligt och har en annan karaktär. Det blir mindre akademiskt spel från vår sida, säger Johan.

Hur skiljer sig kompositörerna från då och nu?

-Det är faktiskt så att de äldsta verken låter mest moderna idag. John Cage var en föregångare på 40-talet och känns fortfarande avantgarde. Kompositörerna från den tiden var modiga och vågade ta yvigare penseldrag i sitt skapande medan moderna kompositörer kanske är litet fegare och försiktigare, säger Leif.

”Nu är den här – Absolut Kroumata 9”, jag många stötte nog på Kroumata för första gången i Killinggängets kort men mycket underhållande sketch från ”Percy tårar”. Sobert svartklädda går de loss på slagverksinstrument, precis som Kroumata.

Vad tycker ni om sketchen?

- Jag tycker den var jätterolig, säger Johan. Jag såg den inte själv när den visades först gången, men dagen därpå översvämmades vi av fax från vänner som ville köpa skivan. Att sketchen gjordes över huvud taget var väldigt smickrande och ett bra kvitto, för det bevisade att vi finns med i det allmänna vetandet.

- Och så måste jag säga att Robert Gustavssons imitation är väldigt lik, han rör sig precis som originalet!

Anders Jakobson