Nerikes Allehanda Kultur & Nöje 2006-03-12



TVÅ TON SLAGVERK TAR OSS
MED PÅ RYTMISKT ÄVENTYR

Konsert
Järnboås kyrka

Kroumata

Roger Bergström, John Eriksson, Anders Holdar, Leif Karlsson, Johan Silvmark,
Ulrik Nilsson

Trumpetsolist: Thora Thorslund
(fem stjärnor)

Som sagt, två tusen kilo instrument. Förre gästen i Järnboås, Dan Laurin, kunde stoppa sitt instrument i innerfickan på kavajen. 

Det här är ju rent sanslöst! Ler konsertgeneralen Thomas Olofsson inför åsynen av en fullsatt kyrka, men så är det ju också storfrämmande.

Den sex personer starka ensemblen inledde med Steve Reichs minimalistiska ”Music for pieces of Wood”. En efter en kommer de in och håller en jämn rytm, små rytmiska förskjutningar, små variationer, ett tickande urverk med orubblig puls.

Att uppleva slagverksmusik ökar chanserna att få vara i levande tonsättares sällskap och Erik Peters är ett relativt nytt namn i de här sammanhangen. Han är född 1970 och har i sitt bagage bl.a. en text/ljudkomposition med titeln ”allt som ligger under snön är gratis…”. Hans stycke ”Endings” har uruppförts under den här turnén. De sex medlemmarna utnyttjar kyrkorummet placerar sig i en halvcirkel vilket ger stycket en surroundeffekt. Erik Peters stycke är avskalat och transparent.

Marimba, xylofon och block skapar en stilla vågrörelse, en slags ”ringar på vattnet” – och sex svagt men envetet ringande trianglar får mig att associera klockor av tunn is.

Ensemblen betyder ”tillsammans” och Kroumata personifierar det här begreppet. Det är sällan man får uppleva en grupp som är så fruktansvärt sammansmält och samspelt.

En snabb omdukning beredde rum för Xenakis ”Okho” i original för djembe, men här spelade på (kopior av) peruanska cajun, fyrkantiga trummor av trä, försedda med sejare på insidan.

Dessa sitter man på och spelar. Den arkitektoniskt präglade Xenakis stycke utgår från en enkel musikalisk byggsten som han vrider och vänder på. Absurt och vackert. Men än absurdare är Cages ”Credo in US” från 1942, ursprungligen tillsammans med koreografi. Inspelning av Beethovens 5:a och Birgit Nilssons Turandot pulvriserades av slagverksattacker och preparerad flygel.

Vad kul de måste ha haft i mitten av förra seklet när det fanns någonting att reagera emot. Korna har minskat i antal sedan dess, heliga såväl som vanliga. Den känns ju riktigt underbart knäppt.

Sorry, Killinggänget skulle inte kunna skruva till den mer. Det här är musik med över sextio år på nacken och är uppkäftigare än det mesta. Med Thora Thorslunds ypperliga trumpetspel läggs ytterligare en färg till klangpaletten i Ander Eliassons ”Kimmo”. Den har en mer energisk och emotionell utåtriktad energi än Xenakis och Peters stycken. Förutom gruppens makalösa samspel vill jag framhålla deras vilja att kommunicera med publiken. Nutida musik blir i deras sällskap allt annat än något som bara skulle vara förbehållet en exklusiv skara. Det blir helt enkelt bara ett fantastiskt äventyr.

Anna Lundström