Femton män i procession med kors- och ljusbärare vandrar sjungande upp
mot koret i Järnboås kyrka och samlas i en halvcirkel med krucifixet i mitten.
Det är ingen konsert i vanlig bemärkelse när programmet består av tretton
glagolitiska (fornslaviska) hymner för stilla veckan, då temat är Jesu vandring
till korset, hans lidande och död.

Sångerna har rötter i gregoriansk sång, kroatisk folkmusik och bysantinsk
kyrkomusik, en tradition som sedan medeltiden hållits levande på ön Hvar
utanför Kroatiens kust. Om ett par veckor kommer cirka sex passions-
processioner att utgår från olika platser på Hvar och gå runt till de olika
kyrkorna på ön.

”Pharos Cantors” från Stefanskyrkan i Stari Grad har sedan 1995 turnerat
i praktiskt taget hela världen. Deras sång är en mäktig upplevelse, en bred
och buskig klang med intensivt höga tenorer och djupa basar som sätter
den gamla träkyrkan i svängning. Nyanserna rör sig mest mellan forte och
fortissimo, svagare nyanser är mer sällsynt. Flerstämmigt blandas med
unison sång och solistinslag. En i alla meningar kraftfull sång med glädje-
fyllt allvar och värdighet.

Mest gripande är ”Gospin plac”, det som vi mest känner till som Stabat mater.
En utdragen smärtfylld meditation över Maria vid Jesu kors här sjungen av
tre sångare som börjar längst ner i kyrkan och som sedan rör sig i mitt-
gången upp mot koret. I inledningen var det nog ingen som inte hoppade
till när det plötsligt hördes ett öronbedövande smatter från någon typ av
träskallror som sångarna rasslade med. En själaringning för att uppmärk-
samma Jesu död eftersom inga klockor eller instrument får ljuda på lång-
fredagen när den här delen av dramat gestaltas.

En bra publikservice skulle vara att ge litet mer information om texter för
att få lite mer hum om vad det är som vi är med om. Det kan berika upplevelsen.

Nästan tvåhundra personer kom till Järnboås kyrka för att vara med om
detta märkliga och fascinerande drama.
Ett mysterium i ordets bästa bemärkelse.

Anna Lundström