fyra stjärnor (av fem möjliga)

Jakob Koranyi, som knep Solistpriset förra våren är nu på väg att avrunda sin turné
tillsammans med pianisten Peter Friis Johansson. Det finns mycket som kan locka
en ljum fredagskväll när värmen slagit till, men det var i alla fall ett femtiotal personer,
som sökt sig till Järnoås kyrka för att höra bra musik.

Jakob Koranyi uppvisar ett tekniskt drivet och musikaliskt moget spel och spelar
med en oerhörd klarhet och lystrer i det höga registret.

Han har också förmånen att få förmedla sin stora musikalitet och spelskicklighet
genom en riktig guldklimp, en fin gammal ärrad Montagnana från 1742, som hans
lärare Frans Helmersson spelat på.

Den här konserten fick en särskild prägel på grund av Mstislav Rostropivitj nyliga
bortgång. Det är inte bara vår tids främste cellist som gått ur tiden. Hans konstnär-
liga gärning är oupplösligt förknippad med kampen för konstens och individens frihet
under ett omänskligt samhällsystem. Han var en stor musiker med stor integritet.

Den Beethovensonat som stod i programmet fick utgå och istället spelades
Prokofievs cellosonat i C-dur, ett verk som växte fram i tätt samarbete med Rostropovitj
och som fick sitt första uruppförande framför en grupp bistra partimedlemmar 1949.

Stycket fick i alla fall godkänt, de modernistiska och dissonanta inslag som ansågs
antisovjetiska och fördärvliga finns där, men det kärva balanseras elegant av det
sångbara materialet. Den är inte enkel, det bara låter så.

Ryskt blev det även efter paus med sonaten i g-moll av Rachmaninov. Peter Friis
Johansson imponerar med pianostämman som är som en hel konsert i sig själv
och tekniskt oerhört krävande. De båda har ett mycket tätt sampel och balanserar
de tvära känslomässiga kasten i musiken och behåller nerv och riktning genom
hela stycket.

Den fantastiskt vackra tredje satsen förmedlades med ett stråk av viss välbe-
hövlig saklighet i känslosvallet. De riktigt svaga nyanserna spelar Jakob Koranyi
med en stor innerlighet.

Och extranumret ”Le Cygne” – svanen, det må kallas publikfriande eller inte med
det bor mycket i Saint-Saëns skimrande lilla bild.

Anna Lundström