|
Nerikes
Allehanda Kultur & Nöje 070813 Larsmässkonsert Piano Staffan Scheja Järnboås kyrka 11/8 Fem stjärnor (av fem möjliga) Järnboås vackra lilla kyrka fick celebert besök mitt under Larsmäss av pianisten och numera professorn vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Staffan Scheja. Vad kunde passa bättre än att inleda aftonens konsert med en av nordens största ton- sättare och centralgestalt i norsk musikhistoria, nämligen Edvard Grieg (1843-1907)? Staffan hade valt vad som anses vara Griegs huvudverk för piano, ”Ballade i g-moll”, skriven i en form av fria variationer över en folkvisa och uppbyggd med stor dramatisk känsla, ända till en höjdpunkt där han plötsligt resignerat återför temat till utgångs- punkten. Balladen betecknas nästan som en självbiografi över Grieg. Staffan förde oss genom dessa små och långa satser, alla med olika tempobeteck- ningar på ett målande och inlevelsefullt sätt. Löpningarna lät som porlande fjällbäckar och fortepartierna hade en enorm kraft, medan de långsamma partierna spelades med en innerlig och mjuk känsla. Litet lugnare var det andra stycket ”Tre Intermezzi”, op. 117 av Johannes Brahms (1833-1897). Styckena är tre vaggvisor med ursprung i en skotsk folkvisa. I dessa kommer det vackraste uttrycket i Brahms lyriska, svärmiska natur till sin rätt inte minst genom Staffans känslosamma och inlevelsefulla spelsätt. Avslutningen bjöd på ”Tombeau de Couperin” av Maurice Ravel (1875-1937), ett mycket avancerat verk. Han anses ju av många vara influerad av Debussy, men har nog påverkats mer av sina baskiska rötter med stark rytmisk känsla och en stramare form. Stycket som har en viss skärpa i tonen, skrevs som en hyllning till alla stupade vänner under första världskriget likväl till Frankrike. Verket består av 6 satser av vilka 4 senare orkestrerades. Preludiet är snabbt och glittrande med fräck harmonik, medan i Rigaudon får Staffan verkligen oss att känna sorgen över de stupade. Även i detta stycke var Staffans spel imponerande. Stående ovationer avslutade denna finstämda pianoafton i Järnboås kyrka. Renée Bisori |