Nerikes Allehanda Kultur & Nöje 070930
Recension:

LARK QUARTET KOPPLADE GREPPET DIREKT –
OCH SLÄPPTE DET ALDRIG

Konsert
Järnboås kyrka 28/9
Lisa Lee, Deborah Buck, violin, Kathryn Lockwood, viola, Astrid Schween, cello
(Fyra stjärnor)

Det är långt ifrån alltid som första programpunkten på en konsert suger tag ordentligt. Består programmet av flera kortare stycken läggs ofta en liten aptitretare i början. Lark Quartet går direkt in på väsentligheterna i Dvoràks stråkkvartett nr 10.

Man slås direkt av deras öppna varma klang och eleganta nyanshantering i de melankoliska såväl som de mer dansanta partierna i Dvoràks musik. Gränöverskridaren Daniel Bernhard Roumain, violinist, performer och hemma i hiphopsammanhang är en tonsättare som Lark Quartet samarbetar med.

Hans femte stråkkvartett är tillägnad medborgarrättskämpen Rosa Parks, kvinnan som vägrade lämna sin plats i bussen till en vit man, vilket var ett slags startskott till hela proteströrelsen.

”I Made Up My Mind Not To Move” är titeln på första satsen och den sats som spelades i fredags ”Klap Ur Handz” är ett glatt firande av detta modiga beslut.

Titeln är en liten blinkning till Gerschwins sång med samma namn.

Stycket bygger på att publiken ska klappa med och efter en testvända så gick det riktigt hyfsat.

Cellisten Astrid Schween grundade med en funkig basgång och de övriga med ett stänk av både Zappa och Vivaldi.

Synd att vi inte fick höra hela kvartetten som de har spelat på en dela andra orter under denna två veckor långa turné. Sista satsen står inte riktigt för sig själv ur sitt sammanhang utan blir mer en småkul avkoppling mellan två matigare kompositioner i stället.

Efter paus var det dags för Ravels stråkkvartett i F-dur, tillägnad Gabriel Fauré, som otacksamt nog tyckte att stycket var en flopp. Debussy däremot tog den till sitt hjärta, vilket kanske inte är helt förvånande eftersom den är tydligt inspirerad av den kvartett han knåpat ihop tio år tidigare.

Det musikaliska etablisemanget i Paris hade fullt upp i flera år under 1900-talets början att diskutera huruvida Ravel hade något riktigt eget att komma med eller om han bara var en udda Debussy-wannabe.

Ravel själv lät dem bråka och fortsatte att komponera annat istället och hans stråkkvartett tillhör nu en av de mest spelade kvartetterna. Extranummret ”He Loves and She Loves” ut ”Funny face” av George Gerschwin fick avrunda en konsert med en briljant och suveränt samspelad ensemble.

Anna Lundström