Nerikes Allehanda, Kultur och Nöje 081005
Recension:

EN LÄKANDE TIDSRESA I DEN INDISKA KONSTMUSIKEN

Järnboås kyrka 3/10
Indian Slide Guitar Odyssey
Debashish Bhattacharya, slidegitarrer
Subhasis Bhattacharya, tabla

Betyg fyra stjärnor

Ett podium draperat med vitt tyg. Ovanpå det en vacker matta där tabla och mikrofoner står uppställda. Där ligger också ett märkligt instrument till hälften dolt under en purpurfärgad duk. Det är dukat för fest. Debashish Bhattacharya med sina 45 år tillhör den yngre generationen nordindiska konstmusiker och spelar en indisk variant av slidegitarr, som är försedd med resonanssträngar ungefär som på en sitar. Det är inte svårt att förstå att indiska konstmusiker tog till sig den hawaiianska steelgitarren när den dök upp i norra Indien i slutet på 20-talet med TauMoe. I programmet utlovas en musikhistorisk resa och Debashish Bhattacharya visar hur musiken har sin grund i det vokala och sjunger en bit av inledningen på ragan och spelar därefter den på Chaturangui, en slidegitarr med 24 strängar byggd efter egen design. I den flertusenåriga indiska konstmusiktraditionen improviserar musikerna utifrån ett komplicerat regelsystem. Det finns strikta regler om vilka fraser som ska användas, ornamenteringspraxis etc. En konst som tar åratal att tillägna sig och som man aldrig blir färdig med men det gäller ju alla konstformer oavsett vilket hörn av världen man befinner sig i. För oss som publik är det dock bara att åka med på resan. Otroligt coola och avslappnade kanaliserar de båda musikerna kraften och energin genom instrumenten.
Det är en läkedom för västerländska öron som skadats av musik går ut på att färdas från punkt A till punkt B.

Lillebror Bhattacharyas tablaspel trotsar varje beskrivning. Det är ett fullständigt halsbrytande virtuost fyrverkeri av intrikata rytmer. Ljudbilden och det visuella går liksom inte ihop. Det är svårt att acceptera att det faktiskt bara är en person med två händer vid instrumentet. Om en violinist skulle börja stämma om mitt i Paganinis caprice nr 24 av skulle vi kanske uppleva det som ett pinsamt avbrott men här är det naturligt att både Chaturangui och tabla stäms om mitt i flödet och det blir en del av liturgin. Det var ett åttiotal personer som sökt sig till Järnboås kyrka för detta exotiska besök. För drygt ett år sedan fick vi som sökt oss till Järnboås för att lyssna på raga vända i dörröppningen när det visade sig att musikerna fått förhinder. Fredagskvällens konsert tog igen skadan med råge.

Anna Lundström